nothing is more precious than life.

asså... förlåt.. Men att ta livet av sig tycker jag är själviskt.
Jag vet att det kan kännas som den enda utvägen. Men det är inte det.
Tänk på alla som bryr sig om dig och Älskar dig. Så försvinner du bara.
Även om det känns som om ingen finns där för dig just då, men det finns alltid någon som bryr sig.
Kom ihåg det.
Hur tror du att det skulle kännas för dom som Älskar dig om du försvann?
Jag menar, Dom skulle inte bli glada. Det skulle ingen.
Dom skulle sakna dig och tänka "kunde jag ha gjort något mer för att hindra det?"
Livet är för värdefullt för att bara kasta bort.
Att dö hjälper inte.
Bara för att man har en dålig period så betyder det inte att döden är den sista och bästa utvägen.
Allting kommer att fixa sig.
Jag har själv varit där.
Men det som har stoppat mig varje gång är mina vänner och min familj.
Bara för jag vet att någon annan behöver mig.
Jag vill inte vara självisk och försvinna.
Jag vill finnas där för dom som betyder så otroligt mycket för mig.
Jag har Blivit sårad.
Jag är rädd för att bli sårad igen.
Men jag har lärt mig att det är livet.
Alla blir sårade. Att stänga ute alt och alla..
Det fungerar bara inte.

Everything is gonna be okey in the end.
If it's not okey.
It's not the end.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0